Paradigm

« | »

Det kravlösa samhället

paradigm | 09 Juni, 2006 14:16

I DNs TV-krönika berättar Johan Croneman om sin inre hyena - den fascination inför våldsbrott som de flesta människor känner men som inte alla vill medge: "Det har i bästa fall något att göra med drömmen om att sanningen alltid skall uppdagas, och att det finns människor som aldrig ger upp hur hopplöst läget än är - det finns givetvis också en hyena i mig!"

Jag tror att alla människor är konstruerade så att ens uppmärksamhet dras till sådant som är farligt. Det är en ren överlevnadsfråga. Croneman betvivlar att det är genetiskt men hjärnan är bevisligen utrustad med ett mycket känsligt larm för att detektera faror av olika slag. Den som inte håller koll på potentiella faror har evolutionen raskt rensat bort. Och visst känner man obehaget, men det finns också något som gör att vi inte vänder bort blicken. Fascination är kanske inte rätt ord, men något slags intresse är det i alla fall.

Det är därför, som Croneman påpekar, fel att lägga hela skulden för sensationsjournalistiken kring tragedin om Bobby och liknande fall på journalisterna. "Vi förfasar oss över allt snaskande i stackars Bobby - men vi missar inte gärna en stavelse eller en utandning om de senaste detaljerna", skriver han. Mediebolagen har naturligtvis ingen ideellt intresse av sensationalism. De producerar sådant som det finns efterfrågan på.

Så vems är felet? Jag tror inte att det här frosseriet är oundvikligt. Man kanske inte kan låta bli att titta om man passerar en olycksplats på motorvägen, men man kan välja att stanna, sänka farten eller bara åka förbi. Problemet är att många, de flesta kanske, inte har disciplinen, reflektionsförmågan eller vad det nu krävs, för att bara konstatera att den där reflexen finns där och sedan vända sin uppmärksamhet mot något vettigare. Problemet är att den fria marknaden aldrig kan ifrågasätta mediakonsumenternas omdöme. Liksom politikerna är livrädda för att stöta sig med väljarna så är mediabolagen, och alla andra bolag, livrädda för att stöta sig med konsumenterna. Men konsumeten är inte rädd för någon. Det är han som styr, och ingen vågar knysta något om att hans smak eller omdöme kanske inte alltid är på topp.

Det grundläggande problemet är att vi lever i ett för demokratiskt samhälle, utan någon som helst auktoritet. Den som ställer krav åker helt enkelt ut. Och när folk sedan känner obehaget över hur det kravlösa samhället utvecklar sig så skyller man ifrån sig på journalister och politiker. Jag tror att lösningen består i att skapa ett samhälle som ställer krav på alla som har makt. En meritokrati.


kommentarer

Lägg till en kommentar
 authimage 

Fatal error: Call to a member function isEnabled() on a non-object in /home/userB/b0163600/public_html/bloggsite.se/tmp/190/%%168^%%1685944611^commentform.template.php on line 18