Paradigm

« | »

Fanatism och tvivel

paradigm | 24 Juni, 2006 15:04

Religiös fundamentalism, till skillnad ifrån alla de irrationella rädslor som människan styrs av, är något som alla borde vara oroliga över. Personer som tror att Gud gläds åt att de dödar skolbarn gör inte världen säkrare precis. En del på vänsterkanten verkar tro att fundamentalismen är USAs fel, något som man provocerat fram. Själv tror jag att det vänsterorienterade USA-hatet är en fanatism i sig. Fanatikerna har alltid en enkel förklaring på alla problem i form av en syndabock. Men vad är fanatism?

Kanske kan man förstå fenomenet med hjälp av Jungs teori om det Omedvetna. Till skillnad från Freud såg han det Omedvetna som något mer en en plats för infantila och sexuella impulser. Enligt Jung har varje medveten tanke, känsla, ståndpunkt sin omedvetna motsats. Vi har helt enkelt inte den energi som det skulle krävas att omfatta en massa motsatser; alltså undertrycks den ena eller den andra delen av varje motsatspar.

Men den motsatta, undertryckta ståndpunkten försvinner aldrig helt. Den fortsätter att utöva sitt inflytande över oss, ofta i formen av tvivel. Någonstans anar vi att det vi håller för sant, rätt eller heligt inte är hela sanningen. I Sverige är religion inte någon särskilt het potatis, utan mer en privat sak. Men ta abortfrågan till exempel. Där hittar man på båda sidor något som nog kan kallas fanatism. Abortmotståndare vill sällan höra talas om att de kvinnor det handlar om kan få sina liv förstörda, att de kanske till och med begår självmord. Och anhängarna vill inte diskutera om det finns något bättre namn på det där som ligger och vrider sig i skålen än abortavfall. Istället hatar man varandra, inte därför att man har rätt och de har fel utan därför att motståndarna ger röst åt ens eget gnagande tvivel.

I religionen hittar många fanatiker ett hem. Beteendevetare har påpekat att religiös fanatism påminner en hel del om tvångssyndrom. Att tvätta sig noggrannt, äta rätt saker, utföra ritualer ett visst antal gånger i följd är allt typiskt för tvångssyndrom och för fanatisk religiositet. Och den som lider av tvångssyndrom lider av ständiga tvivel. Fanatikern, däremot, medger aldrig några tvivel. Kanske därför att han har ett antal meningsfränder, en kultur inom vilken hans beteende anses berömvärt.

Religioner går knappast att avskaffa; de kan dessutom vara något postitivt. Men när religiösa samfund blir till tillflyktsorter för människor som vill lösa sina personliga problem genom att spränga andra människor i luften så bör man fråga sig vilket ansvar de religiösa ledarna har. I den katolska kyrkan ser man den tvångsmässiga tron, så kallad skrupulositet, som ett problem som man har olika sätt att ta itu med. Kanske något för andra att ta efter. Om man nu inte just vill skapa eller vidmakthålla en kultur där fanatism är berömvärt.


kommentarer

Comment Icon Maryan muslim

maryan | 15/02/2012, 19:47

Du kanske kan skriva ditt budskap i klarspråk, för det du förklarar nu tyder bara en religion eller är närmast en religion.

Lägg till en kommentar
 authimage 

Fatal error: Call to a member function isEnabled() on a non-object in /home/userB/b0163600/public_html/bloggsite.se/tmp/190/%%168^%%1685944611^commentform.template.php on line 18