Paradigm

« | »

Malinconia, ninfa gentile

paradigm | 25 Juli, 2006 14:29

Som jag nämnt tidigare blir man inte lyckligare av pengar, även om alla tror det. Men vad blir man lycklig av? Och går det ens att mäta lycka vetenskapligt?

De psykologer som menar att man kan det definierar lycka som livstillfredsställelse eller subjektivt välbefinnande. Och deras slutsats är att lycklig är ingenting man blir utan mer något medfött. Personlighetsegenskaper som extraversion och känslomässig stabilitet, som både är starkt ärftliga och förändras rätt lite under ens liv, är av central betydelse. De betyder långt mer än kön, inkomst, utbildning, etnicitet och religion sammantaget.

Fast ett problem med den här forskningen är att man egentligen bara mäter huruvida människor uppger att de är lyckliga. Till viss del är det "social desirability", viljan att ge ett positivt intryck på andra som smyger sig in i de här testerna. Men man vet att utåtriktade, känslomässigt stabila personer reagerar mer positivt på behagliga bilder och att introverta, instabila personer reagerar starkare på obehagliga bilder. Så något mer än en fasad tycks det vara.

De flesta psykologer menar, som folk i allmänhet, att lycka eller subjektivt välbefinnande är något eftersträvansvärt. Men inte alla. Gerald Clore vid University of Illinois menar att de negativa känslorna är underskattade. De lär oss saker mycket effektivare än de positiva, och de lär oss mer eftersom det finns fler negativa känslor än positiva, menar Clore. Om man ångrar något så kommer man lättare ihåg att inte göra så igen; blir man rädd för åskan kanske man söker skydd och slipper att träffas av blixten - negativa känslor ger oss information om vad som händer och vad vi kan göra åt saken. Lyckliga människor brukar vara optimister, vilket inte är så lyckat när det gäller bilkörning eller att bedöma hur farligt det är att röka eller dricka. Journalister refererar sällan den forskning som säger att glada och optimistiska barn dör tidigare än andra.

Fast lyckliga människor kanske får ut mer av den tid de har. Det kan jag omöjligen veta. Jag har inte själv de personlighetsegenskaper som borgar för ett lyckligt liv. Ändå tycker jag att jag får ut en hel del av livet. Jag har inget emot vare sig positiva eller negativa känslor i sig. Man kan få ut något av båda, och båda kan vara destruktiva. De negativa känslorna är en större utmaning, men ger också ofta mer. Jag gillar till exempel Bellinis musik. Den uttrycker en melankoli som förmodligen inte ger några pluspoäng på lyckotester. Men den ger ändå något som jag är glad (?) att jag kan tillgodogöra mig.

Jag tror att vi lever i ett lyckofixerat samhälle. Det ska vara happy end och det får inte finnas några skuggor någonstans. Kanske är min negativa personlighet ett bra vaccin som hindrar mig från att bli en av det.


kommentarer

Lägg till en kommentar
 authimage 

Fatal error: Call to a member function isEnabled() on a non-object in /home/userB/b0163600/public_html/bloggsite.se/tmp/190/%%168^%%1685944611^commentform.template.php on line 18