Paradigm

« | »

Det sociologiska rastret

paradigm | 26 Oktober, 2006 19:45

På Dagens DN Debatt redogör folkhälsoinstitutets Sarah Wamala för en undersökning som visar att svenska kvinnor är fattigare och otryggare än männen. Om den ekonomiska ojämlikeheten har jag redan skrivit tidigare. Vad gäller otryggheten skriver Wamala: “Att svenska kvinnor känner sig upp till sju gånger mer otrygga i sin närmiljö än män väcker många frågor.”

Den självklara frågan man först bör ställa sig är om känslan av otrygghet verkligen motsvaras av en verklig otrygghet. Män är mer utsatta för våldsbrott så det är de som verkligen borde känna sig otrygga. Så varför är kvinnorna så oroliga? Kanske därför att de är mer oroliga? Det finns en omfattande forskning som visar att kvinnnor i mycket större omfattning än män drabbas av ångestsyndrom, alltså överdriven oro och rädsla av olika slag. Ångestsyndromen har alla en tämligen hög ärftlighet. Ärftligt är också den egenskap som brukar kallas sensation seeking, som medför ett orätt och risktagande beteende. Sensation seeking är mycket vanligare bland män än kvinnor. Det är ännu ärftligare än ångestsyndrom och kan iakttas hos barn redan under första levnadsåret.

Om Wamala inte slentrianmässigt lagt de sociologiska standardkategorierna (klass, kön, etnicitet) som ett raster över verkligheten hade hon insett att samhället inte kommer att kunna skapa en värld där män och kvinnor är precis lika rädda eller risktagande. (Om det nu är något att sträva efter.) Vad det handlar om är personlighetsegenskaper som i hög grad är medfödda och förändrar sig mycket lite under ens liv. Tar man bort ett konkret skäl till oro så hittar den orolige bara något nytt att oroa sig över. Och förklarar man riskerna för en sensationseeker hittar han snabbt på bortförklaringar. Eller rycker på axlarna.

Visst, man kan ändå hjälpa till på olika sätt, med terapi till exempel. Men hjälp inte någon för att de hör till det kön hos vilket problemet är vanligt. En sådan attityd förstärker ju bara könsstereotyperna. Hjälp den som har problemet. Borde ju vara rätt självklart.


kommentarer

Comment Icon

Åsa | 28/10/2006, 17:38

Jag tror det ligger mycket i det som du skriver på slutet, att inte "hjälpa" eller förutsätta att tjejer är rädda och oroliga. Det känns ibland som rädsla är något som är förenande. "Vi tjejer" bör inte göra det ena efter det andra. När det många gånger är unga tonårskillar som kommer hem blodiga och darrande efter att ha blivit rånade.

Otrygghet ska självklart tas på allvar, känslan av den kan ju vara förlamande. Men det är viktigt att behålla proportionerna. Överdrivna varningar, även om syftet är gott, tror jag är det som ökar oron mest.

Ovanstående helt utan vetenskaplig bakgrund, bara mina egna tankar.

Comment Icon

Paradigm | 29/10/2006, 12:30

Ja, ingen grupp bör väl kategoriskt antas eller pådyvlas att vara rädd. Och om man ändå känner sig tvungen att göra så grova generaliseringar så är tonårskillar de som borde vara rädda. De tar ju de största riskerna i alla möjliga sammanhang.

Lägg till en kommentar
 authimage 

Fatal error: Call to a member function isEnabled() on a non-object in /home/userB/b0163600/public_html/bloggsite.se/tmp/190/%%168^%%1685944611^commentform.template.php on line 18